Tarotkursen gick bra!

Vad härligt det är att göra det man tycker är riktigt roligt!

Idag har jag haft min första egna tarotkurs. Och det kändes väldigt bra. Efteråt var jag lycklig och harmonisk – och jag tror att de som var med kände likadant.

Ända sedan 2005 har jag varit fascinerad av tarotkort. Det började med en kurs i andlig utveckling. När vi kom till korten kände jag direkt att jag blev extra intresserad. Och när min lärare bad mig göra en läggning för henne förstod jag att det funkade bra. Innan hade jag ganska starka fördomar mot ”mystiska” kort som tarot. Jag tyckte de var obehagliga och en del av dem riktigt otäcka. Också var det ju bara gamla tanter i husvagnar som använde dem?! Fast det är ju alltid så – man är rädd så länge man inte känner till hur det fungerar. Jag gick en fortsättningskurs för att utveckla min förmåga och sedan var jag fast. Nu har jag lagt kort ”proffesionellt” i flera år och har därför hittat min egen stil. Utan husvagn :-) )

Bakgrunden till dagens tarotkurs var alltså att jag ville vidarebefordra mina erfarenheter och lärdomar när det gäller att lägga kort. Min filosofi är att korten i sig inte är mystiska, utan ett hjälpmedel att komma åt vår egen intuition – vår inre sanning. Det är fantastiskt att det fungerar så bra. Jag blir fortfarande förvånad varje gång ”rätt” kort kommer upp. Och det gör de hela tiden. Det är också fantastiskt att alla kan göra detta. Många blir väldigt förvånade när de tolkar korten och det blir en klockren träff. Men alla har ju tillgång till sin egen inre sanning, sin magkänsla, och därför kan alla tolka kort. Det enda man behöver göra är att koppla bort tanken och lyssna på magen. Men det är inte så lätt. Efter flera år tränar jag fortfarande på detta. Det logiska vill hela tiden komma och störa intuitionen. När man gör en läggning för någon är det som att kasta sig utför ett stup rätt in i det okända . Enda sättet är att fullständigt släppa kontrollen och bara låta magen tala. Och lita på sig själv. Spännande, om man gillar att ha hjärtat i halsgropen…

Jag tror att de som var med på kursen idag också upplevde det häftiga i att slänga sig ut i det okända och göra en tolkning, för att sedan få bekräftelse på att man sagt precis det som den andra behövde höra. Alla ville i allafall komma med på fortsättningskursen :-)

Denna fantastiska intuition!

Share
Läs hela inlägget · Kommentarer { 0 }

Efter träningen…

Sitter här svettig och ganska trött, men ändå helnöjd. Jag har tagit en match med crosstrainern och avslutade med yoga. Perfekt träning! Först ta ut sig och bli rejält svettig – och sedan göra mjuka, avslappnande övningar. Kan inte bli bättre.

Så nu borde jag ju duscha och inte sitta här och tjata. Men ibland tar det emot att klä av sig och krångla ner sig i badkaret. Då behöver jag samla lite kraft först. Och undvika att vara för närgången mot familjen. De verkar föredra att umgås när jag inte luktar svett… Fast sånt ska man väl inte erkänna? Att man drar sig för att duscha? Inte för att jag är nån lortgris, jag duschar faktiskt varje dag, men det är inte alltid roligt.

Den här helgen är det final i svenska melodifestivalen. Så jag har faktiskt köpt en påse chips. Men jag har varit duktig hela veckan och tycker jag är värd detta. Man ska ju inte bli hysterisk? Men det är väldigt svårt att handla nu för tiden. Försökte köpa ekologisk saft, eftersom jag vill undvika dricka. Hittade bara ett märke på Coop. Det kostade över 30 kr för mindre än en halv liter och fanns bara i smakerna fläder och rabarber. Det slutade med att jag tog en flaska vanlig saft, med så lite tillsatser som möjligt. Det är svårt att vara miljömedveten och hälsosam.

Men nu är det dags. Jag måste. Det blir inte lättare för att jag drar på det, eller hur? Alltså – mot duschen!

Jag ska bara…

Share
Läs hela inlägget · Kommentarer { 0 }

Frustration

Jag har tagit semster en dag i veckan en period för att kunna göra saker för min egen skull t ex meditera, balansera och lägga kort. Det är meningen att ”min ” dag ska vara harmonisk och fylld av positiv energi. Men idag har jag varit väldigt frustrerad. Det är olikt mig, jag brukar vara ganska avslappnad och positiv. Men inte idag! Innerst inne vet jag orsaken. Jag vill vidare i livet. Står just nu på samma fläck och trampar. Min kära P säger att det är viktigt att vara frustrerad ibland, just för att det ger en kraft och motivation att ta de steg som behövs för att utvecklas. Så sant.

När jag hade studsat omkring och stört alla i huset ett tag förstod jag att frustrationen måste kanaliseras på nåt sätt om jag inte skulle spricka – eller reta livet ur någon. Jag satte på radion och ställde mig på min dammiga crosstrainer. Det var så skönt och en del av otåligheten hade försvunnit när jag klev av. Jag fortsatte med en yogastund. Som grädde på moset la jag mej på yogamattan och satte på en meditations-cd (Messages from your animal spirit guide).

Jag låg på mattan och kände det inre lugnet komma över mig. Budskapet jag fick i meditationen var tydligt: ”Tro på dig själv och din förmåga. Följ med i livets flöde och flöj din egen inre sanning. Låt inte andras tankar och världsbild få dig att tvivla på det du vet är rätt.” Budskapet levererades av en väldigt vacker schäferhund. ”Rena fantasin!”, hör jag en del av er säga. Andlig djurguide, säger jag. Och det är häftigt att möte en sådan!

Mycket lugnare och med förnyat hopp om framtiden fortsatte min dag på ett helt annat sätt. Det är egentligen så lätt att hitta sitt inre lugn, men det gäller att ta sig tiden att göra det. En liten tur till din inre värld kan göra underverk!

Share
Läs hela inlägget · Kommentarer { 0 }

Lördagsfunderingar

Jag har tänkt (?!). Jag förstår om någon höjer ett ögonbryn…
Men varför blir man sugen på onyttigheter egentligen? När, varför och hur?
Jag har ju varit nyttig ett par veckor nu, och sötsuget är faktiskt nästan borta. Det är jätteskönt! Och belöningen kommer i form av lättnad på vågen och att jag är mycket piggare. Men hur ska jag förhindra att jag ramlar ner i godisträsket igen?
Jag tror att svaret är att lära sig hur man fungerar i ”utsatta” situationer. Och då är enda vägen självanalys. Jag har försökt känna in när jag vill fylla magen tills den nästan spricker – och varför.

Jag har hittat fem saker/situationer som kan få mig på fall:
* När det förväntas att man ska äta det som bjuds, t ex på kalas eller fest. Då känner jag mig som en riktig bov om jag tackar nej. Fast jag egentligen inte är sugen så äter jag för att vara artig/snäll. Och sedan är sockermonstret väckt igen…
* När jag är ensam eller uttråkad. Vad gör man för att piffa till en tråkig kväll? Jo, bunkrar upp med något gott att äta. Helst något salt, sött och fett. Då glömmer man att man har tråkigt! En stund i allafall. Nästa steg brukar vara att jag är så mätt att jag har ont i magen – men då har jag i allafall fått något annat att tänka på.
* Den tredje saken som kan få mig på fall är känslokaos. Om jag blir riktigt frustrerad eller ledsen vill jag gärna trösta mig med choklad. Konstigt nog brukar jag inte bli sugen när jag blir arg eller glad. Varför? Ingen aning.
* Den fjärde fallgropen är helt enkelt när man vill ha lite guldkant på tillvaron, t ex en lördagkväll i TV-soffan. Då är det lätt att guldkanten blir väldigt bred.
* Slutligen avråder jag bestämt från att handla på Maxi eller Coop när man är hungrig – särskilt om det sammafaller med någon eller flera av punkterna ovan! Det har hänt att jag har kommit hem en fredagkväll efter jobbet, trött, hungrig och kanske frustrerad över något som hänt under dagen, fullastad med påsar från affären. Vad är det i påsarna då? Jo, chips, kaffebröd, 2 kg plockgodis och massor med fet och god mat. Som sagt…inte bra.

Vad göra? Jag tror att det är lättare om man planerar ordentligt vad och när man ska handla. Och att vara mätt när man handlar :-) Sen måste man tillåta sig att njuta också, men lagom (ett ord som är alldeles för otydligt för mig – vad är lagom egentligen?) Alltså, att unna sig när man verkligen vill och är sugen. Inte bara äta av vana eller för att döva känslor eller så.

Kanske måste vi lära oss att verkligen njuta när vi äter? Hur många av oss vet hur maten smakar, hur den verkligen smakar? Om vi skalar av allt brus omkring matsituationen, t ex TV och annat, och verkligen koncentrerar oss på vad vi gör när vi äter kanske vi blir mer nöjda och kan känna när vi är mätta? Tugga långsamt, känna smaken av vad vi äter, låta det bli en fridfull stud. Värt att prova i allafall. Jag lovar att berätta mer när jag provat!

Trevlig helg!

Share
Läs hela inlägget · Kommentarer { 0 }

Det här ville jag inte veta…

Nu har jag varit duktig i ca 2 veckor! Humöret är uppåt och jag känner mig piggare än på länge. Det är inte så svårt att låta bli sötsaker och godis längre, jag tror sockerberoendet har släppt lite. Kunde ju t o m äta semla i tisdags utan att bli galen av längtan efter mer. Och jag lät bli semle-resterna på onsdagen. Duktig!

Man kan få inspiration till ett hälsosammare liv på många olika sätt. I helgen såg jag ett skräckprogram på TV, den engelska versionen av ”Du är vad du äter”. Jag blev skadad för livet. Kommer aldrig mer kunna äta korv utan att se hälsofreaket Gillian stå framför tre fat med diverse grisdelar som hon hävdar är basen i korv (i allafall den billiga sorten). Faten innehöll i tur och ordning:
1. Amputerade trynen
2. Avklippta grisöron
3. Skinnbitar från grisens huvud, inklusive ögon.
Det är ingen överdrift att säga jag nästan fick gå på toaletten med huvudet före. När jag sedan gick förbi kylskåpet nästa gång och fick se en stackars bit falukorv där inne vände det sig i magen igen.
Effektivt sätt att undvika korv…
Samtidigt kommer jag ihåg en sak som jag förträngt länge. Mina barns farfar berättade en gång att han besökte ett slakteri när han var pojke. Sedan dess har han aldrig i hela sitt liv ätit falukorv. Jag förstår varför. Eftersom korv är ganska onyttigt och fullt av…allt möjligt…är det nog ingen förlust att låta bli.

Kanske skulle kolla upp vad godis innehåller också? Eller kanske inte, någon guldkant i tillvaron måste man ju ha kvar :-)

Share
Läs hela inlägget · Kommentarer { 0 }

Semla till kvällsmat?

Tisdag
Jag klarade mig nästan…men vid 18-tiden kom min dotter och sa: ”Mamma, idag är det fettisdagen – ska vi göra semlor?”
Shit!
Ungefär samtidigt ber hon om omedelbar skjuts till Karlskoga. Så hon släpper en sådan bomb och flyr sedan fältet. Är det schysst??
Kvar står jag och letar förtvivlat efter en ursäkt att få äta semla. Räcker det att skylla på att det är Den Stora Semledagen? Kanske… Om jag lägger till att jag faktiskt stått på cross-trainern 20 minuter idag? Och äter bara en semla till kvällsmat? Det måste ju vara ungefär samma sak som att äta en smörgås och några mandlar med mjölk? (Plus liiite, liiite socker och VÄLDIGT lite grädde…)
Som man kan förstå kunde jag inte motstå dessa argument. Dessutom tror jag att semlebullarna i frysen hade blivit dåliga om de fått ligga där för länge. Och man kan ju inte slänga mat!?

Idag, onsdag
Vad ska jag göra med semlan som blev kvar igår?
Man kan ju inte slänga mat…

Share
Läs hela inlägget · Kommentarer { 0 }

Det som gick så bra…

Oj, vad jag har varit duktig!
Jag har ätit nyttigt en hel vecka, är mäkta stolt över mig själv. Grönsakerna haglar på Trubadurgränd. Fibrer och regelbundna måltider överallt.

Och jag mår faktiskt bra av det. Är lite förvånad. Trodde jag skulle bli galen av godis-sug, men nötter och frukt måste funka mycket bättre än det någonsin gjort tidigare (erkänner – detta är inte mitt första försök att leva hälsosamt…).
Jag har t o m bestämt med min goa kompis G att vi ska springa Tjejmilen. Fast där kan det hända att jag tog i för mycket. Jag orkar inte ens springa en minut utan att få hjärtflimmer och börja se tunnlar med ljus…
Och när jag tänker på min stackars cross-trainer som stått övergiven väldigt länge får jag lite dåligt samvete. Vi har stämt träff många gånger, men jag sviker alltid i sista stund. Och lovar att komma nästa dag istället… Inte lätt att vara min cross-trainer. Fast även en blek, halvfet tant kan om hon får lite tid på sig, så igår besteg jag denna fantstiska apparat för första gången på 8 månader. Och slet i 20 minuter! Tänk vad mycket svett en kropp kan innehålla. Och vad lite luft det får plats i lungorna när de sätts på prov. Kippande efter andan och badande i svett tackade jag cross-trainern för daten och lovade att höra av mig snart igen… Man måste ju börja nånstans?

Ja, det gick som sagt bra med hälsosam mat en hel vecka. Tills igår. Vad är det värsta en bantare kan råka ut för? Jo, födelsedagskalas! Intet ont anande följde jag med min dotter till hennes kille igår, eftersom hans mamma fyllde år. Ja, jag misstänkte att det skulle bli lite fikabröd å så, men hjälp vad de dukade fram! Ballerina- och Singoallakex, bullar, morotskaka med ostglacyr, chokladbollar och kladdkaka med glass. Oj, tänkte jag, det här blir svårt. Då försvinner mamman i familjen till köket och kommer tillbaks med – semlor!!! Det var bara att kapitulera och börja moffa i sig. Oj vad gott! Man kan säga att min nyttiga vecka fick ett plötsligt slut.

Men skam den som ger sig. Nu är jag nyttig igen – till nästa kalas…som är i morgon…hos samma familj!
Men sen är det lugnt. I alla fall fram till lördag. Då jag ska på 40-årskalas.

Hjälp?!

Share
Läs hela inlägget · Kommentarer { 0 }

Att finna sig själv

Hela mitt liv har jag längtat efter något som jag inte riktigt har kunnat sätta fingret på. Nyligen kom jag på att det jag saknade var en känsla av att vara fullständigt tillfreds med mig själv. Ofta har jag gått vilse på vägen mot självkärleken eftersom jag har börjat bry mig mer om vad andra säger och tycker än vad jag själv innerst inne vet. Inte bra! För vem, mer än jag själv, kan veta vad som är rätt för mig? Om jag vill ha en lila tröja och knallröda byxor så är det ju helt okej, om jag själv är nöjd. Eller? Vem är det egentligen som bestämmer vad som är ”rätt” eller ”snyggt” eller ”bra”? Jo, det är ju jag! För mig i alla fall.

För några dagar sedan tittade jag på mig själv i spegeln och tänkte: ”Näe, Regine, nu är det dags att börja ta hand om mig!” Jag har en lång tid slarvat med båda mat och motion, vilket har visat sig gå illa ihop med min garderob – och min hälsa. Jag har varit trött och sur. Det har varit svårt att känna livsglädje och inspiration, fast jag har massor med ambitioner och drömmar. Jag har inte haft orken. Men! Nu är det dags! Slut med 2 kg plockgodis till helgen. Slut på bak-orgier i köket(!). Och slut på dricka och chips i soffan flera kvällar i veckan. Men, men… Jag har ju försökt detta förut och då gick det så där. Insikten denna gång är att man kan inte bara ta bort njutbara saker och ha luft i stället. Man måste göra förändringen inifrån. Och bunkra upp med massor av frukt, nötter och mörk choklad. Då har man en sportslig. Så nu har jag klarat en hel helg utan godis, dricka och chips. Duktigt! Men lite guldkant blev det med en väldigt god fruktsallad med riven mörk choklad och nötter i fredags och en hallonkaka (ganska nyttig) i lördags. Idag åt vi lax med ungsrostade grönsaker. Det är ju jättegott! Och den inre motivationen är att leva mitt liv till fullo, utan att förstöra med negativa kommentarer och tankar om mig själv. Eller rädslan att inte duga i andras ögon.

Mitt mål är att hitta en balans mellan inre harmoni och kroppslig harmoni. Jag vill ju tycka om mig själv! Och egentligen gör jag det, om bara…

Önksa mig lycka till på vägen mot Mitt Ultimata Själv! Du kanske redan har hittat ditt? Annars får du gärna hänga med på resan. :-)

Share
Läs hela inlägget · Kommentarer { 0 }